Uppsalaliv

Hej igen! Det var ett tag sen. Det har varit intensivt kan man säga. Nu var den drygt en månad sedan som jag kom hem från den fantastiska, spännande och utmanande Kolkata-vistelsen. Fortfarande lyssnar jag lite extra på tystnaden, njuter av den friska luften, och glädjs åt den lagom varma sommarvärmen här i Uppsala. Så nog var det skönt att komma hem, men jag är så fantastiskt glad att få ha varit med om det där utbytet! Så många lärdomar, vänner för livet och minnen för livet, som jag inte skulle kunnat få på något annat sätt. Mitt uppsatsämne visade sig vara mycket spännande, att studera kvinnors utbildning leder en in på ideal och normer och annat intressant. Uppsatsen blev dock inte klar. Det är minst sagt lite svårare att skriva en uppsats i normal fart i en indisk stad som man aldrig har varit i förut än att göra det på hemmaplan. Så blev jag sjuk ett par gånger också. Sista veckan fick jag luftrörskatarr (och satt och huttrade av feber i en stor vintermössa i det 40-gradiga Kolkata - vilken syn!) och är fortfarande inte helt frisk.

 

 

Så nu blir det skrivarsommar. Jösses vilken skrivkramp man kan drabbas av, särskilt när man känner att man inte har klarat tidsplanen, men det är bra att Carolina-biblioteket har öppet även på sommaren. En bibliotekarie gratulerade mig för att jag invigde deras nya studieplatser på våning nio.

 

 

 

I förrgår lämnade jag äntligen in mitt litteratur-PM, och igår firade päronen och jag med dra till Röda Korsets butik.

 

Fika på Röda Korsets kafé

Sedan åkte vi till Jysk där jag handlade små kuddar som packades ner i en STOR kasse.

 

Har nämligen passat på att göra en liten makeover hemma. Det orangea kuddfodralet köpte jag i Kolkata, en kudde med ett budskap som gör mig väldigt glad, och de andra mysiga två fick jag i present av min mor.

En liten indisk påfågel spikade jag upp över attenjenen.

 

 

Ha en trevlig helg!

Linnea



 

Enerverande, dammigt och naturskönt

Hej hopp! Nu är jag pigg igen efter en veckas sjukdom och en veckas stressande till svenska konsulatet, arkivet, universitetet, banken... Byråkratin här är verkligen bra tålamodsövning. Som exempel måste jag alltid skriva namn, telefonnummer, ärende och signatur när jag går in på universitetsområdet eller biblioteksområdet. Och sedan alla dessa tillstånd man måste söka!

Så... ja, Kolkata kan verkligen vara frustrerande, men så är ju alla upplevelser lärorika på sitt sätt. En intressant sak är att även om det är en kaotisk stad på ytan så ser man sällan någon stressa eller se orolig ut. Kulturen verkar avspeglas rätt bra i en trafikskylt som jag åkte förbi i min (för mig ganska skrämmande, och till synes utan trafikregler) färd från flygplatsen: "Don't hurry, don't worry". :)

Nu kommer vi till den dammiga delen av blogginlägget - arkivupplevelsen! Jag satt på West Bengal State Archive häromdagen och letade källmaterial i en stor brun och välbläddrad katalog från 1912. Där i arkivet är det betongväggar och betonggolv, surrande fläktar i taket, cirkus 36 grader, och massor av damm.  En del informationsskyltar finns uppsatta på väggarna, på bengali förstås, och sån tur är finns det även hjälpsam personal i forskarrummet. Där satt den dagen även tre forskare, alla med varsin stor bok uppställd på en bokhållare på bänken framför sig, flitigt antecknandes i sina kollegieblock. Genom en gallerbård högst upp på väggen i forskarsalen ser man in bland arkivets bokhyllor med decimetertjocka bokband och snörade mappar som många både ändrat färg och form från sitt ursprungliga skick.

Och nu till det natursköna. Här är utsikten från Alipure Campus. 

 National Librarys vackra trädgård.

 

En underlig filur som jag mötte i trädgården. Har aldrig sett en sån larv förut.

Imorgon är det holi, håll i hatten för då blir man lätt helt täckt av färgpulver!

Tata
Linneadi

PS. Vi har för närvarande världens sötaste två veckor gamla bebis inneboende i lägenheten. Glädjespridare no. 1! DS.
 

Liten normreflektion på kvinnodagen

Jag har tänkt en del på könsroller och feminism den senaste tiden och så här på internationella kvinnodagen var det ett avsnitt om starka kvinnor och Oscarsgalans sexistiska skämt i The Telegraph.  Så även om man på många sätt kan tycka att Kolkata och Indien har en lång bit kvar till ett jämställt samhälle så är i alla fall "kvinnofrågan" väckt sedan länge och inom historieforskningen finns det flera forskare bara på det här universitetet som ägnar sig åt kvinnohistoria.

C-uppsatsen som jag ska skriva här ska handla om kvinnors utbildning i Bengalen i slutet av 1800-talet, med fokus på vilka umgängesnormer som framfördes i läroböckerna. Just nu håller jag på att läsa Geraldine Forbes bok Women in Modern India, som är en bra bok att starta med för den som är intresserad av kvinnofrågor i Indien under de senaste två seklen.

Ifrågasättandet av könsnormer har vuxit i Sverige, till exempel i och med queerdebatter och ordet hen (ett litet ord som väcker hätsk debatt - intressant).  Här i Kolkata har jag åkt kvinnovagn på tunnelbanan och blivit kroppsvisiterad bakom en skärm på flygplatsen och bion (till skillnad från män som inte behöver stå bakom en skärm). Det är väldigt konkreta skillnader jämfört med Sverige, men det är de underliggande normerna som vore ännu mer intressant att få kunskap om. Genom att lära sig om normer i andra samhällen, både i nutiden och historien, kan man få insikter om de normer man själv är uppväxt med men inte så lätt lägger märke till. Den struktur av normer som vi ständigt lever i, hur man ska uppföra sig, hur man ska klä sig, vad som är rätt och fel, påverkar oss mer än vad vi tror. Det är en anledning till att historia är ett viktigt ämne och att utbyten är fantastiska möjligheter.

Trevlig helg!
Linneadi

Tjejsnack i Sarsuna

Hej igen! Idag fick jag följa med värdfamiljen till Sarsuna i södra Kolkata, en bit utanför innerstadens kaos. Där bor nämligen Sukalyanis dotter Nana som nu väldigt snart ska bli mamma. Denna söndag var det dags för hennes "shadh" vilket är en hinduisk bengalisk tradition då kvinnorna i släkten samlas och serverar den gravida kvinnan hennes favoritmat samt ber böner för henne och babyn.

 



På väg

Huset i Sarsuna 

Morfar Uday visar oss runt i huset. Det var hans far som byggde det en gång i tiden. Sujata och jag tittar nyfiket runt på takterassen.

Utsikt! (första gången jag är i ett palmland)

Vi besökte närbutiken för att köpa sojabönsolja och te. 

Nu var det dags att fixa mat. Här: kokosnötrivning. Här i Kolkata finns en fantastisk räkröra fullproppad med färsk riven kokos, som jag har fått äta flera gånger, mm!

Mycket mat skulle lagas, detta är ju en fest för cravings :) Och god mat blev det tack vare den duktiga kocken!

Nanas matbord, här ännu inte färdigladdat med mat.

 En ceremoni av böner och riter ägde rum. Det blåstes i en snäcka som gav ifrån ett slags lurljud och släktingarna fick genomföra olika riter beroende på ålder. Även jag deltog, för första gången iklädd sari, och med viss ovana att måla med ringfingret. :)

Mycket tjejsnack var det förstås, vilket innebar språkbad i bengali. Ett väldigt vackert språk!

Å, vad trevligt det var. Återigen en dag fullspäckad med intryck. Efter mat och tjejsnack bäddades jag ner för att sova siesta. Mostrarna tyckte väl att jag såg lite trött ut ;)

Tata! (hejdå)
Linneadi

Namashkar Kolkata!

Nu har jag fått igång internet härborta och kan träda ut ur bloggskuggan. Dock är det lite svårt att sammanfatta alla intryck i ett blogginlägg! Nu när chocken över den kaosartade trafiken och den höga ljudnivån i stan har lagt sig lite (jag sa väl att jag blir stressad av Stockholm?) är upplevelsen mycket positiv. Alla jag har mött är så vänliga och familjen jag bor hos är helt fantastisk! En bild säger mer än tusen ord sägs det så här kommer några bilder:

 

Kolkata from the sky 

Vy från min balkong 

Väderleksrapport i den lokala tidningen The Telegraph (ungefär lika lokalt tidningsnamn som Aberdeens 'Press and Journal') :) 

Department of History 

Sukalyani som jag bor hos klädde upp mig inför grannens bröllop. Fick till och med två "orna" i pannan! 

 

Det var ett riktigt traditionellt hindusikt bengaliskt bröllop. Massor av böner lästes och ritualer genomfördes och massor av god mat och kolkatanskt (?) godis bjöds det på. En riktig upplevelse och väldigt fint arrangemang. Bröllop hålls i tre dagar, detta var den första dagen, brudens dag, där alla brudens släktingar och vänner är inbjudna.

 

En sådan här portal är en symbol för bröllop berättade S.

 

Mumsig mat! I Kolkata äts det mycket fisk (fisk till vänster i bild). 

Ett ganska lugnt ögonblick på en gata i hemkvarteret.

Bengaliskrift (som skymtar på den skuggiga skylten) är så vacker tycker jag. Hoppas hinna lära mig läsa innan jag åker hem.

Trappuppgång - Indian style

Idag shoppade jag förresten loss på två salwar kameez (indisk tunika och byxa). Klädhandlaren bjöd på te och kaka och berättade lite om Kolkata. Snacka om personlig service!

Det blir allt för nu - återkommer med fler indiska upplevelser snart.

Hälsningar
Linneadi (bengaliskt kompis-suffix för syster)

Det finns inget vaccin mot...

 

...resfeber! Nu är det bara en knapp vecka kvar tills jag drar till Kolkata. Visum och vacciner är fixat så nu är det mest att fundera ut vad man ska packa ner i väskan. Det ska bli väldigt spännande det här. Ser verkligen fram emot att träffa familjen som jag ska bo hos därborta!

Även om jag blir stressad bara av att vara i den "stora" staden Stockholm och jag tycker att 30 grader är typ outhärdligt varmt har jag i ett och ett halvt år haft sikte på att komma med på det här utbytet. Vem har sagt att man ska vara rationell?? Förutom att Indiens historia är väldigt spännande är det ju en fantastisk chans att uppleva en annan kultur. Det kommer att vara intensivt arbete med att skriva uppsats där, men ska försöka hinna blogga ibland också.

 

Igår var Ida, Jessica och jag till en indisk restaurang för hejdå-vi-ses-snart-igen-middag. Riktigt mysigt! Kommer att sakna er tjejer *kramar*.

  

Annat som är mysigt i Uppsala just nu är isfestivalen och semlor.

Någon beklagade sig att iskonst är så förgänglig, men det är på något sätt det som är tjusningen tycker jag. Föränderlig är den också - när jag var där igår hade skulpturerna fått en ny struktur och var mindre genomskinliga än vad de var sist. På bilden, som är en vecka gammal, håller de fortfarande på att skulpteras.

Semlan på den andra bilden hade min mamma bakat. I fredags satt således päronen och jag och njöt av semlor medan vi tittade på Skavlan.

När jag tänker efter är jag ganska glad att det inte finns resfebersvaccin. Vad vore väl en resa utan lite lagom förväntansfull resfeber?

Ha en härlig söndag!

Linnea

Det obligatoriska inlägget

Min mamma tipsade mig om i morse att det är kul (rent av obligatoriskt) att skriva ett blogginlägg den 29:e februari, eftersom det är ett litet ovanligt datum, det vill säga skottdag. Så då är det väl bara att göra det :P

Härborta är det tokförkylt sedan i lördags... Idag är jag bättre i alla fall så jag kan hoppas på att gå på föreläsningar igen imorgon.

Men man kan inte klaga på vädret i alla fall! Igår var det hela 16 grader och idag passade jag på att fota påskliljor i Seaton Park.

Ett annat glädjeämne är att en korridorare fyller år imorgon vilket ska firas på fredag. Idag hade hon lagt en stor chokladask på köksbordet till oss korridorbor! Vi är tre korridorare som fyller år i mars, så det lär bli en månad med födelsedagstema :)

Så detta var mitt lilla blogginlägg. Nu ska jag skriva klart ett musei-worksheet.

Bless

Linnea