Hej hopp! Nu är jag pigg igen efter en veckas sjukdom och en veckas stressande till svenska konsulatet, arkivet, universitetet, banken... Byråkratin här är verkligen bra tålamodsövning. Som exempel måste jag alltid skriva namn, telefonnummer, ärende och signatur när jag går in på universitetsområdet eller biblioteksområdet. Och sedan alla dessa tillstånd man måste söka!
Så... ja, Kolkata kan verkligen vara frustrerande, men så är ju alla upplevelser lärorika på sitt sätt. En intressant sak är att även om det är en kaotisk stad på ytan så ser man sällan någon stressa eller se orolig ut. Kulturen verkar avspeglas rätt bra i en trafikskylt som jag åkte förbi i min (för mig ganska skrämmande, och till synes utan trafikregler) färd från flygplatsen: "Don't hurry, don't worry". :)
Nu kommer vi till den dammiga delen av blogginlägget - arkivupplevelsen! Jag satt på West Bengal State Archive häromdagen och letade källmaterial i en stor brun och välbläddrad katalog från 1912. Där i arkivet är det betongväggar och betonggolv, surrande fläktar i taket, cirkus 36 grader, och massor av damm. En del informationsskyltar finns uppsatta på väggarna, på bengali förstås, och sån tur är finns det även hjälpsam personal i forskarrummet. Där satt den dagen även tre forskare, alla med varsin stor bok uppställd på en bokhållare på bänken framför sig, flitigt antecknandes i sina kollegieblock. Genom en gallerbård högst upp på väggen i forskarsalen ser man in bland arkivets bokhyllor med decimetertjocka bokband och snörade mappar som många både ändrat färg och form från sitt ursprungliga skick.
Imorgon är det holi, håll i hatten för då blir man lätt helt täckt av färgpulver!
Tata
Linneadi
PS. Vi har för närvarande världens sötaste två veckor gamla bebis inneboende i lägenheten. Glädjespridare no. 1! DS.
Så... ja, Kolkata kan verkligen vara frustrerande, men så är ju alla upplevelser lärorika på sitt sätt. En intressant sak är att även om det är en kaotisk stad på ytan så ser man sällan någon stressa eller se orolig ut. Kulturen verkar avspeglas rätt bra i en trafikskylt som jag åkte förbi i min (för mig ganska skrämmande, och till synes utan trafikregler) färd från flygplatsen: "Don't hurry, don't worry". :)
Nu kommer vi till den dammiga delen av blogginlägget - arkivupplevelsen! Jag satt på West Bengal State Archive häromdagen och letade källmaterial i en stor brun och välbläddrad katalog från 1912. Där i arkivet är det betongväggar och betonggolv, surrande fläktar i taket, cirkus 36 grader, och massor av damm. En del informationsskyltar finns uppsatta på väggarna, på bengali förstås, och sån tur är finns det även hjälpsam personal i forskarrummet. Där satt den dagen även tre forskare, alla med varsin stor bok uppställd på en bokhållare på bänken framför sig, flitigt antecknandes i sina kollegieblock. Genom en gallerbård högst upp på väggen i forskarsalen ser man in bland arkivets bokhyllor med decimetertjocka bokband och snörade mappar som många både ändrat färg och form från sitt ursprungliga skick.
Och nu till det natursköna. Här är utsikten från Alipure Campus.
National Librarys vackra trädgård.
En underlig filur som jag mötte i trädgården. Har aldrig sett en sån larv förut.
Imorgon är det holi, håll i hatten för då blir man lätt helt täckt av färgpulver!
Tata
Linneadi
PS. Vi har för närvarande världens sötaste två veckor gamla bebis inneboende i lägenheten. Glädjespridare no. 1! DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar