The Scottish Exhibition of National History, Art, and Industry sommaren 1911 tog plats i Kelvingrove Park i Glasgow. Det var inget litet lokalt arrangemang bara för Glasgowbor, utan vad vi idag skulle kalla ett PR-jippo av stora mått. Utställningshallarna var slottsliknande temporära byggnader, som lyste alldeles vitputsade i parken. Det var såklart en präktig byggnad för varje tema: Historiepalatset, Konstpalatset och Industripalatset. Bara portalen som hade satts upp vid parkens ingång var en imponerande pjäs.
Den här utställningen fick jag höra om på en kvällsföreläsning igår. Den var riktad till Skottlands antikvarier, så det var många grååriga åhörare (hehe, inga fördomar mot antikvarier) samt några av mina lärare och jag som satt där och lyssnade. Först verkade ämnet något nördigt, men under föreläsningen förstod jag att utställningen i Glasgow kan säga mycket om arrangörernas världs- och historiesyn. I ett sånt här sammanhang, ännu mer än när någon utformar en utställning på ett litet museum, handlar det om att visa 'the good stuff' som ska representera Skottland. Och om man vill förstå hur arrangörerna tänkte handlar det inte bara om vad de valde att visa utan vad de valde att inte visa.
Glasgows stora befintliga museum var inte en del av denna utställning, här var det nytt och naturskönt i Kelvingrove park. Man hade även byggt upp ett nöjesfält, eller kanske snarare 'underhållningssektion' i parken. Där kunde man kastas runt i en centrifug, åka berg-och-dal-bana (lägg märke till vad bra reklam det var för tekniska framsteg på den tiden) eller titta på 'äkta samer' i en liten uppbyggd sameby, eller 'äkta kelter' i An Cachan, en lika temporär keltby. Den mest besökta av dessa 'byar' var dock Afrikabyn.
På bilden överst syns den kungliga processionen vid invigningen av utställningen och i bakgrunden Historiepalatset. Till Historiepalatset hade privatpersoner och museum från hela Skottland lånat objekt (många aristokrater hade lånat en enda sak mest för att få komma med i den prestigefulla katalogen). Kategoriseringen av föremål var därför rätt kaotisk. Gårdagens föreläsare hade dock sammanställt några viktiga teman.
Framstående personers historia var viktig. Den historiska porträttsamlingen var det första man möttes av när man kom in i palatset. Man hade också försökt placera saker kopplade till personerna intill deras porträtt. Något som skiljer sig från dagens prioriteringar i utställningar var den stora fascinationen av reliker. Till exempel hade man Walter Scotts reseskrivbord som ett centralt föremål eftersom tyget var ursprungligt och ägaren själv alltså hade rört vid det. Reseskrivbordet i sig berättar inte så mycket om hur Walter Scott tänkte, vilket skulle ha varit prioriteringen att förmedla idag, enligt föreläsaren. Samtidigt tycker jag att museum fortfarande handlar mycket om reliker. Annars kan man ju lika gärna se bilder på föremålen på internet? Vad tycker ni?
Religionshistoria var också ett prioriterat ämne, liksom sköldar och vapen. Något som de låg i framkant med för sin tid var att behandla historia så långt tillbaks som äldre stenåldern, en tid som folk tenderade att inte tro på på den tiden menade föreläsaren. Man hade också skulpturer föreställande människor från olika tider, vilket var illustrativt och lite nytänkande.
Ämnen som gavs väldigt låg prioritering var England, Wales, Irland och katolicismen, vilket ju inte är så konstigt med tanke på Skottlands politiska och religiösa position. Dock var inte detta en nationalistisk utställning så till vida att den strävade efter ett fritt Skottland. Unionsflaggorna var hissade runtom i parken, och det var snarare en patriotisk kampanj för ett Skottland jämställt med England i det stora imperiet. Skottland före unionen skildrades som ganska eländigt och skrämmande. De nämnda byarna med ursprungsbefolkningar var nog också ett sätt att visa ens överlägsenhet över 'primitivt folk' när man såg sig som den regerande kärnan (tillsammans med England) i ett stort imperium.
Så det var en väldigt politisk utställning. Kanske var det eftersom tiden tillät det och eftersom sponsorerna i första hand var aristokrater och inte staten och därför hade lite friare händer. Hursomhelst var det en stor skara människor som besökte detta PR-jippo - mer än nio miljoner. Det var spännande att få besöka utställningen från ett hundra-år-senare-perspektiv genom gårdagens föreläsning.
... Och så här såg gamla gubben Rudbeck ut nästan 79 år senare:
Så blev det julstämning med snö i dagens inlägg. :)