Enerverande, dammigt och naturskönt

Hej hopp! Nu är jag pigg igen efter en veckas sjukdom och en veckas stressande till svenska konsulatet, arkivet, universitetet, banken... Byråkratin här är verkligen bra tålamodsövning. Som exempel måste jag alltid skriva namn, telefonnummer, ärende och signatur när jag går in på universitetsområdet eller biblioteksområdet. Och sedan alla dessa tillstånd man måste söka!

Så... ja, Kolkata kan verkligen vara frustrerande, men så är ju alla upplevelser lärorika på sitt sätt. En intressant sak är att även om det är en kaotisk stad på ytan så ser man sällan någon stressa eller se orolig ut. Kulturen verkar avspeglas rätt bra i en trafikskylt som jag åkte förbi i min (för mig ganska skrämmande, och till synes utan trafikregler) färd från flygplatsen: "Don't hurry, don't worry". :)

Nu kommer vi till den dammiga delen av blogginlägget - arkivupplevelsen! Jag satt på West Bengal State Archive häromdagen och letade källmaterial i en stor brun och välbläddrad katalog från 1912. Där i arkivet är det betongväggar och betonggolv, surrande fläktar i taket, cirkus 36 grader, och massor av damm.  En del informationsskyltar finns uppsatta på väggarna, på bengali förstås, och sån tur är finns det även hjälpsam personal i forskarrummet. Där satt den dagen även tre forskare, alla med varsin stor bok uppställd på en bokhållare på bänken framför sig, flitigt antecknandes i sina kollegieblock. Genom en gallerbård högst upp på väggen i forskarsalen ser man in bland arkivets bokhyllor med decimetertjocka bokband och snörade mappar som många både ändrat färg och form från sitt ursprungliga skick.

Och nu till det natursköna. Här är utsikten från Alipure Campus. 

 National Librarys vackra trädgård.

 

En underlig filur som jag mötte i trädgården. Har aldrig sett en sån larv förut.

Imorgon är det holi, håll i hatten för då blir man lätt helt täckt av färgpulver!

Tata
Linneadi

PS. Vi har för närvarande världens sötaste två veckor gamla bebis inneboende i lägenheten. Glädjespridare no. 1! DS.
 

Liten normreflektion på kvinnodagen

Jag har tänkt en del på könsroller och feminism den senaste tiden och så här på internationella kvinnodagen var det ett avsnitt om starka kvinnor och Oscarsgalans sexistiska skämt i The Telegraph.  Så även om man på många sätt kan tycka att Kolkata och Indien har en lång bit kvar till ett jämställt samhälle så är i alla fall "kvinnofrågan" väckt sedan länge och inom historieforskningen finns det flera forskare bara på det här universitetet som ägnar sig åt kvinnohistoria.

C-uppsatsen som jag ska skriva här ska handla om kvinnors utbildning i Bengalen i slutet av 1800-talet, med fokus på vilka umgängesnormer som framfördes i läroböckerna. Just nu håller jag på att läsa Geraldine Forbes bok Women in Modern India, som är en bra bok att starta med för den som är intresserad av kvinnofrågor i Indien under de senaste två seklen.

Ifrågasättandet av könsnormer har vuxit i Sverige, till exempel i och med queerdebatter och ordet hen (ett litet ord som väcker hätsk debatt - intressant).  Här i Kolkata har jag åkt kvinnovagn på tunnelbanan och blivit kroppsvisiterad bakom en skärm på flygplatsen och bion (till skillnad från män som inte behöver stå bakom en skärm). Det är väldigt konkreta skillnader jämfört med Sverige, men det är de underliggande normerna som vore ännu mer intressant att få kunskap om. Genom att lära sig om normer i andra samhällen, både i nutiden och historien, kan man få insikter om de normer man själv är uppväxt med men inte så lätt lägger märke till. Den struktur av normer som vi ständigt lever i, hur man ska uppföra sig, hur man ska klä sig, vad som är rätt och fel, påverkar oss mer än vad vi tror. Det är en anledning till att historia är ett viktigt ämne och att utbyten är fantastiska möjligheter.

Trevlig helg!
Linneadi

Tjejsnack i Sarsuna

Hej igen! Idag fick jag följa med värdfamiljen till Sarsuna i södra Kolkata, en bit utanför innerstadens kaos. Där bor nämligen Sukalyanis dotter Nana som nu väldigt snart ska bli mamma. Denna söndag var det dags för hennes "shadh" vilket är en hinduisk bengalisk tradition då kvinnorna i släkten samlas och serverar den gravida kvinnan hennes favoritmat samt ber böner för henne och babyn.

 



På väg

Huset i Sarsuna 

Morfar Uday visar oss runt i huset. Det var hans far som byggde det en gång i tiden. Sujata och jag tittar nyfiket runt på takterassen.

Utsikt! (första gången jag är i ett palmland)

Vi besökte närbutiken för att köpa sojabönsolja och te. 

Nu var det dags att fixa mat. Här: kokosnötrivning. Här i Kolkata finns en fantastisk räkröra fullproppad med färsk riven kokos, som jag har fått äta flera gånger, mm!

Mycket mat skulle lagas, detta är ju en fest för cravings :) Och god mat blev det tack vare den duktiga kocken!

Nanas matbord, här ännu inte färdigladdat med mat.

 En ceremoni av böner och riter ägde rum. Det blåstes i en snäcka som gav ifrån ett slags lurljud och släktingarna fick genomföra olika riter beroende på ålder. Även jag deltog, för första gången iklädd sari, och med viss ovana att måla med ringfingret. :)

Mycket tjejsnack var det förstås, vilket innebar språkbad i bengali. Ett väldigt vackert språk!

Å, vad trevligt det var. Återigen en dag fullspäckad med intryck. Efter mat och tjejsnack bäddades jag ner för att sova siesta. Mostrarna tyckte väl att jag såg lite trött ut ;)

Tata! (hejdå)
Linneadi