Husmorstips från en radiolyssnare

 

 

Varje morgon lyssnar jag på radio, och eftersom jag numera kan lyssna på Sisuradio, Sameradion och Klassisk morgon med bra mottagning tyckte jag att jag borde dela med mig av kuren mot skrapigt ljud i radion. Jag lade helt enkelt en rulle aluminiumfolie på antennen. Se där, vad praktiskt :) (Nå jo, det kanske inte är det perfekta husmorstipset om man vill ha det perfekt städat överallt, men lite aluminiumfolie är väl snyggt på köksbordet? Modern konst kanske?)

 

Här om veckan tipsades det förresten om den estniska kompositören Ester Mägi på Klassisk morgon. Jag hade inte hört om hennes musik förut, men numera hör den till favoritmusiken! Här är ett smakprov:

 

 

 

 

Och så nu när jag har nämnt husmödrar tyckte jag att de kunde passa att låta en hurtig husmor från 1935 få avsluta mitt inlägg:

 

(Almanackan hittas på Digitalt Museum och Skansen.)

Ha're bra!
L.


PS. Husmorshistoria: Den som vill få insikt i den icke jämställda tid som folkhemsidén innebar för kvinnor bör läsa Yvonne Hirdmans böcker och artiklar angående husmorskontraktet. Hon har för övrigt många intressanta reflektioner om 1900-talets historia. DS.

Diskussionstrådar från Dagestan

Ett fotografi av en kvinna med en sjal om håret, och med ansiktet halvt vänt bort från åskådaren. Hon har sänkt blick. Ansiktet är täckt av ett fylligt mönster av hennafärg – likt blomrankor slingrar sig mönstret över pannan, ner längs kinden och runt hakan.

Fotot är en dokumentation av konstnären Taus Makhachevas performance Delinking där hon själv lät måla sitt ansikte med mönster. När hon tvättade bort färgen hade hon ändå kvar ett orangefläckigt mönster i ansiktet. Detta performance ska symbolisera hur västvärlden genom åren målat på en identitet på minoritetsgrupper, en identitet som drar olika grupper och olika individer över en kam.

Fotografiet (som du kan se här) är ett av de verk som finns att se i Taus Makhachevas utställning (In)sidenotes på Uppsala konstmuseum. Jag var där igår på vernissagen och fick höra konstnären själv berätta om sina projekt. I utställningen skildrar hon den ryska delrepubliken Dagestan i vilken hon växt upp. Hon hör till folkgruppen avarer – en av många folkgrupper i Dagestan. Utifrån olika perspektiv skildras landskapet, människorna, traditionerna och politiken.

Det är för de olika perspektiven konstnären hyllas. Hon är själv verksam i Dagestan, Ryssland och London, och illustrerar både västerländska och olika dagestanska perspektiv och skärningarna däremellan. Ett ryskt och sovjetiskt kolonialt förtryck tas också upp till debatt genom några av hennes konstverk.

Något av det mest givande enligt mig är att hon inte skriver ut några svar utan genom sina konstverk lägger ut lösa trådar för besökaren att fundera på. Konsten att skapa sådana trådar, och samtidigt få fram komplexa samhällsförhållanden som hon gör är nog inte helt lätt. Kanske är det särskilt en utmaning när många av besökarna på Uppsala konstmuseum (gissar jag) inte har mycket förkunskaper om Dagestan. För mig väckte utställningen frågor om genus, traditioner, identitet och normer. Det är teman som tåls att vridas och vändas på…
 

Museiintendent Rebecka Wigh Abrahamsson (andra från höger) i samtal med konstnären Taus Makhacheva (i mitten av bilden). På väggen i bakgrunden står det "Dagestan" med kyrilliska bokstäver.

 

  

För övrigt är det ju kul att vara tillbaka på bloggen igen. Det var ett tag sedan sist inser jag.

 

En härlig start på veckan önskar jag er!

L